HUR DU SÅR DINA FRÖN                                                                                  Huvudsida

M

N

O

Meconopsis, såråd för de flesta sorter, men det kan skilja lite. Se nedan.                               

Såråd: Det går bra att använda vanlig torvbaserad såjord, men det är viktigt att den är väldigt luftig, så blanda in leca, grus eller liknande innan du sår. Det är en fördel också när du ska skola ut sådden, för då skadas inte rötterna i lika hög grad.           

Så fröna någon gång tidigt om våren, på fuktig såjord i lådor eller plastkrukor. Vattna krukorna underifrån, för att undvika att fröna störs, eller använd en blomspruta och duscha dom försiktigt. De behöver inte täckas, men man brukar använda lite fint grus eller sållad såjord i ett tunt lager. Ställ sådden ljust - vanligtvis i ett kallväxthus  eller kallbänk. Har man inte det, så kan man så inomhus eller utomhus i skyddat läge i en temperatur av 15 grader. Täck med plast och låt aldrig sådden torka ut, särskilt inte efter att den börjat gro.

Det kan ta två veckor eller flera månader innan de gror. En del arter är också svåra att få i blomning  t ex M. lancifolia, M sinuata, M. delavayi och M.speciosa och också den art som växer på hög höjd, M. horridula.

Det kan bli problem med sjukdomen vissnesjuka. Genom att så glest och ventilera sådden väl, kan man minimera detta problem.

Omskola småplantorna individuellt, när de fått två eller tre äkta blad. Var försiktig så du inte skadar rötterna, håll i bladen istället. Plantera dem i samma sorts luftiga kompost, som du sådde i, undvik att trycka till jorden. Ställ plantorna skuggigt tills du ser att de mår bra och börjat växa. Omplantera regelbundet, innan de får rotsnurr. Det är viktigt att de växer hela tiden.

Tillräckligt stora, planterar du ut dem eller sätter dem i en stor kruka. Beroende på vilken zon du bor i, kan det bli samma sommar, eller sensommar-höst, eller följande vår. Vill stå i delvis skugga/jord med lågt pH.

BLÅ VALLMO, Meconopsis betonicifolia           +60 cm   Perenn

Brukar ta 21-60 dagar vid en temperatur av 13-15C. Har de nu inte grott under denna period, så placerar du sådden i kylskåpet och där ska den stå i 2-3 veckor vid 3-5C. Sedan tar du ut den och fortsätter vid föregående temperatur. Glöm inte att kolla sådden, när du har den i kyla. Börjar det gro, så plocka genast ut den igen. Annars som ovan.

KASKADBERGVALLMO, Meconopsis Neupalensis

Familj Papaveraceae   Två-flerårig monocarp       120-150 cm

Monocarp betyder att den uppför sig som en ett-årig växt som dör efter att den blommat och satt frö. Det som skiljer mot en äkta ettåring är det att det kan ta flera år innan de nått sin mognad och kan blomma. Sedan dör den precis som en ettåring, men oftast kommer det nya skott runt den gamla plantan och den brukar lämna gott om frö och också självså sig. Det finns monocarpa former som aldrig blommar utan jämnt har en städsegrön bladrosett.

Jag har hittat en bra länk om meconopsis. Den heter: www.meconnopsis.org

Murgrönssnyltrot    Orobanche Hederae      15-30 cm     HP 

Såråd:  För att kunna så dessa frön behövs att man har någon murgröna i sin trädgård.  Det spelar ingen roll vilken sort det är. Gräv  försiktigt runt rötterna på murgrönan. Blanda fröna med en kopp torr sand eller trädgårdsjord och strö ut denna blandning över den lösa murgrönejorden. Vattna väl.  Den brukar blomma inom 12 månader.

Loosen the soil  gently around the roots of any form of ivy. Mix seed with a cupfull of dry sand or garden soil and sprinkle around loosened soil. Wather well in. Flowers should appear within 12 months.

I den Virituella Floran står det så här;

Beskrivning. Murgrönssnyltrot är en flerårig rotparasit som saknar klorofyll. Stjälken är upprätt, vanligen rödaktigt brun och kan bli upp till fem decimeter hög. Den saknar vanliga blad men har små fjäll som sitter strödda längs stjälken. Murgrönssnyltrot blommar i juni-juli med vita blommor som har röda strimmor. Blommorna är kortskaftade med ett lansettlikt stödblad men utan förblad. De är en till två centimeter långa, och sitter i allsidiga axlika klasar. Kronan är rörformad med en tydlig insnörning i övre delen.  Ståndarsträngarna är håriga vid basen och stiftets märke är gult. Frukten är en kapsel.

Snyltrötter hittar man endast vildväxande i de södra delarna av landet och de är ganska ovanliga.

 

 

 

NUNNEÖRT, Corydalis

Såråd: Kan sås när som helst under året. Täck tunt med såjord eller vermeculite. Håll sådden fuktig och placera den i en kallbänk eller på annat svalt, skyddat ställe. Behöver ingen värme för att gro. Groningen sker oftast på våren. Omplantera och plantera ut där du vill ha den.

Nunneörten trivs i det vilda, i lundar med skugga och myllrik jordmån. Där kan man hitta den blommande under några veckor i april eller maj. Sedan vissnar den snabbt ner, men de underjordiska, knölformiga rötterna ligger i vila tills våren kommer tillbaka igen. Därför är det lätta att glömma bort sin nunneört och i misstag rensa bort den. Det har jag i varje fall gjort några gånger. Så märk noga ut platsen den växer på, så får du snart ett stort bestånd med denna härliga vårört.

NYZEELÄNDSKT LIN, Phormium

Såråd: Täck fröna med såjord eller vermeculite till ett djup av 5 mm. Ställ sådden i dagsljus och i rumsvärme, 18-20°C. Håll sådden fuktig, men ej blöt. Om de ej grott efter cirka fyra veckor, så ställ sådden kallt i kylskåpet eller utomhus vid 3°C tills de gror.

Det är en mycket tålig och vacker växt för de flesta miljöer. Dock passar den bäst som krukodlad hos oss, men den trivs utomhus så länge det är varmt. Växer snabbt, gillar sol och klarar blåsiga lägen Övervintra krukan inomhus i ett ljust fönster. Det behöver inte vara svalt, för detta är ju en växt med tropisk bakgrund. Inte nog med att den har ståtliga blad, blomman är verkligen imponerande. Den kan blomma här, men det är inte så vanligt.

Det finns en intressant historia om hur Phormium har använts. I Nya Zeeland är den använd av ursprungsbefolkningen Māori som en fiberväxt och på samma sätt som vi använt lin här i Norden. Phormium producerar långa bladfibrer och dess nyttighet har spelat en viktig roll i Nya Zeelands ekonomi och kulturhistoria. Namnet Phormium betyder egentligen korg, eller korgarbete.

NÄVA, Geranium

Såråd: Så om våren, inomhus eller utomhus. Såjorden ska vara mycket fuktig, men det ska inte droppa vatten från den. Täck fröna väl med ungefär 5 mm såjord eller vermeculite. Ställ sådden i18- 20°C värme inomhus eller så utomhus i en kallbänk. Var noga med att inte temperaturen går över 22°C för det kan påverka groningsförmågan till det sämre. Fröna brukar börja gro inom 10 dagar.  Skola om plantorna en och en i 7,5 cm kruka. Plantera slutligen ut dem i väldränerad jord i ett öppet läge. Blommar första året. Tips! Rådjuren brukar rata dom.

 

 

OKRA Abelmoschus esculentus

Såråd: Så tidig vår inomhus eller i växthus. Använd vanlig såjord och sätt dem till ett djup av 5cm. Man kan klippa av en bit av fröet och blötlägga det innan man sätter det, för att påskynda groningen. Fröna gror på 27 dagar vid en temperatur av 15 grader eller 6 dagar vid 35 grader. När de är tillräckligt stora, så omskola individuellt i 8cm kruka och efter avhärdning planteras de slutligen ut efter sista förväntad frost. Det tar lång tid för okra att mogna och utveckla frukter, så det säkraste i vårt klimat är att odla den i växthus eller annat skyddat ställe. Den vill ha en temperatur av 25 grader eller mer och tycker inte om låga nattemperaturer. Håll jorden jämnt fuktig, då uppmuntras de att sätta mer frukter. De kan drabbas av röta på stjälken, så undvik att vattna direkt på plantan. Skörda okran när den ännu är mjuk och har nått en längd av 12-15cm. Skörda ofta så uppmuntras den att sätta mer frukter. Okra är väldigt ömtålig och bör frysas, läggas in eller ätas inom 24-48 timmar efter skörd. Plantan växer i de flesta jordar och den kan växa även i mycket kalkrika sådana, men vill inte torka ut. Växer inte i skugga, utan vill ha mycket sol.

Plantan är en meterhög ört med stora flikiga blad. Blommorna är självbefruktande och utvecklar en lång frukt, med längsgående åsar. Frukterna har köttiga väggar. Man äter hela frukten med sina vita frön. Smaken är mild och angenäm. Okra används som grönsak. Stjälken skärs av. Den innehåller en klibbig saft, som utsöndras vid kokning. Den används därför i många orientaliska rätter för att reda av soppor och stuvningar. Okra används också som tillbehör till kötträtter. Vill man inte ta vara på frukternas redande effekt kan de ångkokas eller förkokas i saltat vatten ca 5 minuter. Då man steker okra utsöndras inte den klibbiga vätskan. De nyttiga ämnena de innehåller är pektin och en del järn och kalsium och vitamin A.

Okra passar bra tillsammans med andra grönsaker som lök och tomater och tillsammans med krydddor som vitlöl, chili och curry. Den bör förvaras i 8-12 grader.

Detta är en planta full av nyttigheter. Fröna kan kokas, torkas och malas till mjöl. Rostade frön kan användas som kaffesurrogat. Troligen ett av de bästa för det. Fröna innehåller också upp till 22% ätbar olja. Bladen, blomknopparna och blommarna kan ätas koka eller färska. Bladen kan torkas och krossas till ett pulver för att användas senare för smaksättning av mat och liknande. Även roten är ätbar, men innehåller mycket fiber och smakar inte så mycket.

Hela växten används också som läkeväxt för olika sjukdomar och av stjälkarna gör man papper.

 

ORIENTVALLMO  Papaver orientale     

Familj Papaveraceae   Höjd 60-90cm   Perenn

Såråd: Lätt att så från frö. Så mitten av mars för blommor första året.

Så maj-juli för att plantera ut på hösten och blomning följande sommar.

Går att så direkt utomhus eller inomhus.

Inomhus: Så glest i kruka eller sålåda i en såjord som är luftig och väldänerad. Täck tunt med vermeculite. Gror vid en temperatur av 20 grader. Ställ sådden inne eller utomhus. Täck med plast, så de inte torkar ut. Fröna är mycket små och mår bäst av att få vatten underifrån. Det brukar ta mellan 14-21 dagar innan fröna gror. När de är stora nog att hantera, skola om individuellt i små krukor med lika luftig jord, men med mer näring. Vallmo ogillar att bli omplanterade och få sina rötter störda, därför är det lättast om jorden är mycket luftig. Avhärda 10-15 dagar innan du planterar ut dem efter sista frostnatten.

Orientaliska vallmo är lättodlade och trivs nästan med att inte bli för mycket ompysslade. De växer i vilken jord som helst bara den är väldränerad. Vill stå i solen, men tolererar lite variationer. De är färgstarka växter, när de blommar, men efter blomningen blir bladen gula och vissnar ofta ner. Därför är det bra att plantera dom ihop med perenner som döljer fula blad. Ibland återkommer de med nya fräscha blad och en mindre blomning på sensommaren.

De går att föröka genom delning under vår eller höst, eller genom att ta rotsticklingar i slutet oktober-november, men det kan ta upp till två år innan rotsticklingar blommar. När man sår frön kan en hel del bli röda som sitt ursprung, men man kan också ha tur och få fram en helt ny fin färg. Går bra att använda som snittblomma och plockas då med stor knopp som sätts i varmt, 40-50 graders vatten. Torkade frökapslar är fina eterneller, men låter man dem stå kvar har man hjälpt fåglarna att hitta vintermat.

Orientalisk vallmo anses vara en kombination av två huvudarter, P. orientale och P. brachtetatum. Båda härstammar från Turkiet. På 1930-40 talet var rödrosa (scarlet) den enda färg som gick att få tag i, men en man vid namn Amos Perry från England började odla fram nya varieteter. Hans arbete medförde att vi fick många olika former och färger, klarrosa, blektrosa, aprikosrosa, rent vita och blåvita. Ytterligare utveckling gjordes på 1980 talet och då fick man fram vallmo i färgerna  lila och blå introducerat från Tyskland och mörk purpur från England. Nedan följer en lista på några av de sorter som finns att odla. Jag har inte översatt då det kan vara svårt att översätta färger korrekt. 

  • P. orientale 'Allegro': has large scarlet flowers and often blooms twice a season. Low-growing at 45cm (18in).
  • P. orientale 'Cedric Morris': popular for its grey-pink flowers, which are gently frilled around the edges and marked inside with deep purple spots. Has been given the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit (AGM).
  • P. orientale 'Curlilocks': widely available red with fringed petals.
  • P. orientale 'Kleine Tanzerin': relatively recent introduction, producing an abundance of pale pink, shallow-cupped flowers that are delicately balanced on short stems. Reaching a height of 60cm (24in), it's ideal at the front of a border.
  • P. orientale 'Mrs Perry': classic form with nicely cupped, clear pink flowers with small black spots inside each petal.
  • P. orientale 'Patty's Plum': this colour breakthrough was discovered by chance, growing on a compost heap. Bears very large flowers of rich grey-plum and strongly resembles a silk flower.
  • P. orientale 'Perry's White': classic white producing an enormous number of good-sized, pure white flowers highlighted in the centre with a wash of dark purple.
  • P. orientale 'Picotee': highly decorative white flowers, topped with a vivid orange hoop that can vary considerably in width. P. orientale 'Turkish Delight': often considered the best pink oriental poppy. Each flower is a smooth, pale shade without any other markings. Especially reliable during wet summers.