Vad är Variegerade växter?                                                                                    Huvudsida

 

Odlingskommentarer angående brokbladiga eller annorlunda färgade blad

När man sår frö till brokbladiga växter, så måste man om fröerna är öppet pollinerade, vilket de flesta av mina fröer är, räkna med att få sortera bort upp till 60% av plantorna. En del är helt fröäkta, men det varierar starkt. Läs nedanstående artikel om fläckar och ränder, så förstår du varför.

Växter med annorlunda bladfärger, brokbladiga, gulbladiga, brunbladiga, purpurfärgade eller mönstrade kan blekas ut. De kan förlora sitt mönster, bli gröna eller blekna i för varmt eller kallt väder, eller om det är för mörkt eller för ljust.
Ha tålamod om din planta ser ut att ha reveterat till ”normalt” , många sorter tar tid att etablera sig och visar inte sin prakt förrän efter lång tid.
För vissa sorter tar det flera år som tex olika sorters Hosta och vissa gräs.
Vissa sorter tex limefärgade och brunbladiga växter visar sig som vackrast på våren och försommaren tex Millium effusum aureum.

VÄXTER MED FLÄCKAR OCH RÄNDER

 Ovanligt i naturen

Hos variegerade växter är bladen två- eller flerfärgade. Benämningen kommer av det latinska ordet variegatus som betyder brokig eller ojämnt färgad. De dekorativa teckningarna är oftast vita, gräddgula, gula eller ljust gröna. Andra färger förekommer också, t ex rosa, röda, purpurröda, bruna och silvriga toner.

Växter med flerfärgade blad finner man även i naturen. Till exempel har papegojamaranten Amaranthus tricolor granna, rödgulbrokiga blad även i vilt tillstånd. De flesta variegerade växter är dock trädgårdsformer. I naturen kan brokbladigheten i många fall vara ofördelaktig, eftersom den innebär en reducerad mängd funktionsduglig klorofyll.

Bladkanter med en avvikande färg eller färgnyans framhäver bladformen på ett effektfullt sätt. Ett stort antal brokbladiga växter är av denna typ, t ex många pelargoner och funkior.

Ibland ser detta olikfärgade område längs bladkanten ut som om det var målat med en mycket tunn pensel, vilket ger ett ytterst elegant intryck. T ex pelargonium x hortorum ’Cherie Maid’, Hosta fortunei  ’Francee’ och getrams Polygonatum odoratum ’Marginatum’ har denna typ av teckning.

Hos vissa växtsorter har nästan hela bladet fått en avvikande färg. Ibland är det bara en smal remsa kvar av det gröna, som t ex hos vitklövern Trifolium repens ’Purpurascens’ och pelargonen ’Mahogany Midget’ vars blad är nästan helt och hållet mörkt rödbruna.

En del växter har en oregelmässig markering mitt på bladet. Sådana är t ex pelargonsorterna ’A Happy Thought’ och ’Freak of Nature’ samt den ovanliga brokbladiga formen av syren Syringa vulgaris, vars blad dekoreras av en limegrön teckning.

Teckningarna kan vara tydligt avgränsade eller övergå gradvis till en annan färg. Till exempel hos vissa benvedsorter Euonymus  är det olikfärgade området hos bladkanten oregelbundet och flyter delvis ihop med färgzonen i bladets mitt. En del brokbladiga växter har ett marmorerat utseende, t ex flera sorter av murgröna Hedera helix.

 Prickar och nät

Ibland är bladen nästan regelbundet prickiga och fläckarna är mer eller mindre runda ”panterfläckar”, t ex som hos många arter och sorter av lungört Pulmonaria. Av gulplister Lamium galeobdolon och rosenplister L. maculatum  finns också sorter med utsökt vackra blad, ofta silvergrå med gröna kanter och rödlila fläckar.

Farfugium japonicum ’Aureomaculatum’ har runda gula fläckar i varierande storlek över hela bladen. Den var tidigare populär i växthus och som utplanteringsväxt. Cyklamen har ofta vackert prickiga blad, men även andra mönster förekommer. Den spräckliga teckningen kan dock vara helt oregelbunden, t ex som hos blomkrassen Tropaelolum Nanum-gruppen ’Alaska’.

En del växter har ett vackert nätmönster hos bladen som kallas nervbandsmosaik. Den finns t ex hos vissa pelargonsorter, bl a hos zonalpelargonen ’Wantirna’, och är egentligen en sjukdom. Det svaga viruset anses dock vara harmlöst för växten. Också rödklövern Trifolium pratense ’Susan Smith’ har gul bladnervatur som på ett dekorativt sätt framhäver bladets struktur.

Strimmor på längden och tvären

Hos växter med parallellnerviga blad kan fel i kloroplaster (=finns enbart hos gröna växters celler. –innehåller klorofyll) orsaka dekorativ randning. Vanligen är strimmorna längsgående som hos liljekonvaljen Convallaira majalis ’Variegata’, strimkalmusen Acorus calamus ’Variegata´, de brokiga irissorterna (t ex japansk iris Iris ensata ’Variegata’, silveriris I. pallida ’Variegata’, svärdslilja I. Pseudacorus ’Variegata’ och olika grässorter, t ex randgräset Phalaris arundinacea ’Picta´.

Strimmorna kan också vara två-eller flerfärgade och olika breda os samma blad. Tvärgående ränder är däremot ovanliga. Sebragräs Miscanthus sineris ’Zebrinus’ och sebrasäv Schoenoplectus tabernaemontani  ’Zebrinus’ har elegant gräddgul tvärrandning.

Att använda brokbladiga växter

Växter med variegerade och på annat sätt tecknade blad är mycket användbara för att skapa ett intryck av djup och visuell rörelse i trädgårdslandskapet. De utgör en ofta välbehövlig kontrast mot trädgårdens allmänna grönska och kan liva upp ett monotont eller mörkt parti i trädgården.

Det finns brokbladiga växter inom nästan alla växtgrupper: annueller (ettåriga), perenner (fleråriga), lökväxter, buskar och träd, t o m barrträd, vilket ger stora variationsmöjligheter. En del sorter har ett subtilt och elegant uttryck medan andra är mycket dominerande och krävande när det gäller placering.

Vissa sorter ska helst placeras i små grupper eller som solitärer, medan andra fungerar fint i större planteringar, t ex som marktäckare. Några sorter måste absolut betraktas från nära håll för att komma till sin rätt, medan andra ser bäst ut på lite längre avstånd.

Teckningarna framhäver ofta växtens utseende – både på gott och ont. Även bladform och bladställning accentueras, speciellt om bladkanterna har en avvikande färg. I allmänhet är sorter med relativt enkla mönster, helst sådana som följer bladens form, lättast att placera i trädgården.

Vissa typer av teckning, speciellt oregelbundna fläckar, fungerar som ett slags kamouflagefärg och får bladkonturerna att försvinna i ett allmänt virrvarr av mönster, speciellt om växterna används i stora grupper. På avstånd försvinner dock detaljerna och plantorna ser nästan enfärgade ut.

Omgivningen har en helt avgörande betydelse för slutresultatet: Om bakgrunden är jämn och mörk ger vitt och mycket ljusa pastellfärger den mest kraftfulla effekten. Även rent gult ger en stark kontrastverkan. Mot ljus bakgrund är mörka blad eller blad med mörka kanter de mest effektfulla.

Ofta är det en god ide att välja ett färgtema för hela planteringen. Till exempel kan en liknande gul färgton hos bladen fungera som gemensam nämnare och skapa en harmonisk helhet, även om bladformerna och växtsättet hos de olika växterna i gruppen varierar. (Källa: Artikel av Christa Holm, Allt om Trädgård nr.11 Sept 02)

 

LITEN LATINSK ORDLISTA

Följande ord förekommer ofta i namnen till brokbladiga växter, även kombinerade med varandra, men kan självklart användas om andra växtdelar än blad.

 Albus  –a, -um                  vit

Argentatus  –a, -um          silvrig

Argenteus  –a, -um            silverfärgad

Auratus  –a, -um               gyllene

Bicolor                               tvåfärgad

Chloraceus  –a, -um          gulgrön

Discolor                           med annan färg

Fasciatus  –a, -um            med breda tvärband i avvikande färg

Flavus  –a, -um                 gul

Glaucus  –a, -um               blågrön

Grammicus,  -a, -um          med bokstavsliknande teckning

Guttatus  – a, -um            fläckig, prickig

Limbatus  – a, -um            brämad, kantad

Lineatus  –a, -um              randig

Luteus  –a, -um                 gul, guldgul

Maculatus  -a, -um            fläckig

Marginatus  -a, -um           kantad

Marmoratus  -a, -um          marmorerad

Multicolor                          flerfärgad

Nebulosus  -a –um             mörkfärgad, mörkgrå

Ocellatus  -a, -um               med ett litet öga

Pictus  – a, -um                   målad

Punctatus  –a, -um             fläckig, till synes genomstucken

Purpureus  –a, -um             purpurröd

Quadricolor                         fyrfärgad

Recticulatus  –a, -um         nätliknande

Ruber  –a, -um                    röd

Rubiginosus  –a. –um         rödbrun

Striatus  –a, -um                 fårad

Sulphureus  –a, -um            svavelgul

Tessellatus  –a, -um            med mosaikmönster, fyrkantsrutad

Tigrinus  –a, -um                fläckig, ¨tigrerad¨

Tricolor                                trefärgad

Univittatus  –a, -um           med ett streck

Variegatus  –a, -um             brokig, ojämnt färgad  

Varius  –a, -um                   mångskiftande, brokig, spräcklig

Versicolor  –a, -um              brokig, med flera olika färger

Viridis.  – a., -um                grön

Vittatus  -a, -um                 streckad

Zebrinus –a, -um                 sebrarandig

Zonatus –a, -um                  med breda band